Ny dikt av Arne Appelqvist från Lidköping


JUL I VÄNERLAND

Minns den stund i Stora Salen just då aftonklockor hördes
över skogar som stod frusna i en frostig vinterskrud!
Känn att hjärtats alla dörrar utav tonerna berördes
och att klangen gav ett budskap om en mild och trofast Gud.
Minns att skogarna stod vita bortom hagar, bortom gärden,
och att strida strömmar gått till ro i fjättrat vattenfall!
Tänk att aftonsolens strålar sände guldglans över fjärden
och att Kinnevikens isar blänkte blåa som metall.

Minns den stillheten som rådde över frusna, vida vatten
och att strandgräset stod gnistrande i solens sista sken!
Dröm om isbarkstunga vassar och om skimret över gatten
bort mot Dalslands höga åsar när en vinterdag blev sen.
Minns hur vintergatans stjärnor strödde silver över fjärdar,
hur de vita vandringsmolnen stannat till vid berg och dal!
Tänk att juleljusen tändes och att eldar brann vid härdar,
hur det lyste över gårdar och från granrissmyckad sal.

Gläds åt slöjor som har lagt sig över mader, kärr och moar
och åt skymningen som nalkas och gör tallens skugga lång.
Tänk att tystnaden kan brytas när den stora uven hoar
och att Evighet kan tolkas av den höga furans sång
Känn att vindar vandrar sakta upp mot Kinnekulles hjässa,
upp mot stjärnors myriader över bergets stolta krön!
Lyss till klockorna som kallar varmt till midnattsbön och mässa
och till psalmsång under kyrkvalv då vår vinternatt står skön.

Dröm om rosafärgad rodnad över hed och vall i öster,
om kristallens klara källor vid en gård i Husaby.
Tänk att ökensolens fäder fordom sjöng med starka röster
och att lovsång sedan gången tid gjort varje morgon ny.
Se hur frostens stjärnor gnistrar såsom himmelska tiaror
och hur isbeklädda tjärnar bär safirens blåa sken.
Hör i drömmen mäktig körsång ifrån sfärers änglaskaror
om att Vishet är förborgad, dold i Bergets röda sten.

Skåda norrskenet som flammande mot zenit slungat spjut
och vid Vänern över skogarna satt himmelen i brand.
Som en stockvedsbrasa brinner, glöder, falnar och dör ut
svinner facklorna så sakta bort emot en fjärran strand.
Känn hur Väner-vinden växlar som den vore lik monsunen,
hur dess vintersång bär stämma, både levande och rik.
Såsom psaltaren och harpan, pukan, pipan och basunen
bär den  bud om vackra landskap och om skärgårdsmosaik.

Vet att Ordet förts av vindar över hav och över sjöar
och att Vishet bars av vingar som en evig Konung sänt.
Såsom ädla stenar gnistrar kom en eld från gröna öar
med det Ljus som flödar starkast under himlens firmament.
Var förvissad att de fåglar, som du såg liksom i drömmen,
nu drar fram bland alla lövträd invid jätteekars strand.
Flyger fram på lätta vingar bort mot hasselskogens gömmen
med ett bud att julen kommit till De Fyrti´ kyrkors land!

Arne Appelqvist
Tonsättning Katarina Torgersson, Sångfågeln Musik

www.ivanerland.se

Anmärkning: ”Ökensolens fäder” syftar på de iriska munkar som kom från gröna öar och kan ha missionerat i Vänerbygden under 900 – 1000-talen. De hade anknytningar till öknarnas eremitmunkar i bl.a. Egypten. Vissa tecken – till exempel Brigidakällen i Husaby och iriska ringkors på liljestenar – kan tyda på mission från Irland och Skottland.
Följ och gilla Lidköpingsextra på:
Ange värde i : Vyinställningar > Sidonumrering > Objekt per sida