Ny dikt av Arne Appelqvist från Lidköping

Över böljande åkrar går landsvägen fram

där den sökande finner sin rot och sin stam.

Ibland gyllene åkrar som vilar till höst

kan vi ana en Skaparens röst.

När det ringer från Gösslunda kyrka till bön,

då går klockornas ton över kullarnas krön

med ett tack för de bördiga åkrarnas skörd,

med ett tack för att bönen blev hörd.

Ut på åkrarnas holmar det lyser en prakt,

som ger skimrande ljus åt en underskön trakt.
Den ger insikt och tro på Tacksägelsens dag

med en sanningens, visdomens lag.

Ifrån ekarnas kronor, från lönnar och lind,

ger oss färgerna bud om en vidöppen grind.

Och de klingande klockorna bjuder till bön

med ett bud om den bedjandes lön.

 

Längs den vindlande vägen mot Kävelstocks fjärd

känns historiens vingslag från urgammal värld.

Mellen åkrar och knallar och enbackars krön

skönjs den sökande pilgrimens bön.

Och där borta vid Spårön står Flarkfjärden blank

där de krigiska danernas skepp sköts i sank.

Ut vid Lindholmen anas ett medeltidsslott

där de anrika ätterna bott.

 

Bortom Flarken hörs sävsparvens invigda sång,

som sen forntid har ärat de vandrandes gång,

öppnat porten mot landskap med våtmark och häll,

visat väg över mossarnas fäll.

Genom bården av våtmarkers småväxta tall

kunde pilgrimer höra det mäktiga svall,

känna doft, höra brus från vår storslagna sjö

på sin väg mot en hägrande Ö.