I STILLA VECKAN VID MYREN
1. I den vidsträckta stormyrens gryningstimma
står den tvekande dagningens sällsamma ljus.
Försonat, förenat med högmossens dimma,
med daggens och synrandens guldstänkta strimma.Förtäljer en saga om myrslåtterns tid,om de strävsamma odlarnas id.
2. Bortom laggkärrets gungflyn och dimslöjor tunna,
bortom videnas bårder och aspars arkad,
hörs snäppor och sävsparvar stillsamt förkunna,
att allt som är Skapat de vill oss förunna.
Som en myrslåtterns gåva, en sägnernas myr.
Som ett svindlande stort äventyr.
3. Där de gick att sitt starrgräs och kärrfräken skörda,
växer blåtåtel, ängsvädd och kärrens viol.
Där de hävdat sin odling och bärgat med möda
och burit de fattiga nödårens börda,
står sommartid kabblekan, kärrspiran grant
i den grönskande myrängens kant.
4. Myren vaknar så sakta när solen stiger,
blir en tavla signerad av Skaparens hand.
Och den vindlösa morgonen bidar och tiger
långt borta från världarnas kamper och strider.
En stillhetens gryning med vidder och rymd
där vår skapelses Källa står skymd.
5. Över höljor och gölar i myrslåtterns riken,
över urgammal källa i silängens rand
står ett Stillhetens skimmer i prakt utan liken
där tillflöden strömmar i bäckar och diken.
Men kallkällans åder är Evighet lik,
gör den fattiga kärrmarken rik.
6. Mellan glasbjörk och högmossens mariga tallar
glänser hästhovar, tuvull och högvuxen ört.
Och långt bortom den fuktiga dammängens vallar
står ett bländande ljus över åsar och knallar.
I sensommar sätter det ljungen i brandöver myren i Stillhetens land.
Arne Appelqvist
Följ och gilla Lidköpingsextra på:
